jag vet snart ut eller in. varför känns allt upp&ner, varför har jag snart ingen vilja kvar från mig själv? gör jag rätt? gör jag fel? väntar jag för länge? hoppas jag för mycket? borde jag göra något helt annat? vad är bäst? varför gör jag så? varför? hur? när? det är verkligen miljoner frågor som sätter igång hjärnan ordentligt. om det ändå bara fanns en utväg hela tiden, och inte massa val, nu är jag trött på att välja, jag vill att det ska flyta. men det gjorde det bara när man var ett litet barn.. jag vet inte ens vilken kategori jag tycker att allt snurrar i, det känns om allt tycks snurra i hela 'min värld'.

äh, fan vad jobbigt. nu ska jag sova.
jag hatar att tänka för mycket, ändå fortsätter jag.
men vem gör det om inte jag?
äckelsaker.
nu skulle jag behöva dig, som fanns där en gång i tiden.