woho, nu blir det deppinlägg flera månader framöver. nej, ska försöka skärpa upp mig, riktigt ordentligt då. för nu vet jag inte om jag kan stå på egna ben, men jag har världens bästa kompisar så jag hoppas jag klarar det. dom är bäst.

men, jag vet ärligt talat inte vad jag ska säga. det känns riktigt som att jag har blivit så jävla lurad. genom hela skiten, jag älskade kanske världens finaste person. jag hade bestämt att jag skulle åka dit på ett lov, och det är höstlovet, vilket är väldigt snart. det skulle bli toppen, trodde jag ja. jag hoppas alldeles för mycket. ska sluta med det, och nån gång ska jag börja ett nytt liv. när jag gått förbi allt detta, allt på en gång. och allt i en enda röra.

det är är ju bara en niondel ungefär av vad jag vill få ut. men jag är inget emo heller, jag orkar inte. jag vill ju helst inte ta ut personliga saker på internet och skit. men bloggen är väl ett sånt där skrivgrejs man kan skriva om allt och inget. och just precis vad jag gör.

egentligen hade jag tänkt skrivit en massa bra saker för idag, men allt föll och inget var bra? äh nu ska jag ta och sova.
just detta inlägg flöt på som attan, tänkte inte ens på vad jag skrev. ingen som orkade läsa ändå. synd för mig då, not. bryr mig inte. men hejjjjjjjjjjjjjjjjj