första dagen i skolan avklarad, fick massa papper och information. det dög väl. sen tog vi tåget hem, eller marina gjorde och jag fortsatte till gävle för att träffa amanda, vi gick på stan och pratade massvis.

nu stiger panikångesten och omöjligt att hålla den inne.
om du bara kunde förstå vad du betyder för mig, ljusstrålen i mitt liv, som man alltid blir glad av, som man alltid kan prata med. då det aldrig finns mörka stunder. det som gick i tankarna hela dagar var endast du, det gick aldrig att sluta tänka på dig, det gör jag än.

varför leva när man kan dö?
jag orkar inte!!!!!!!!

caroline Hsäger (18:36): men vad är det nu då?
 carolineee ● säger (18:37): killen jag älskade mest i hela världen tog tydligen farväl från mig, jag orkar inte längre :'(

en bra beskrivelse av det hela.
"kom igen, ryck upp dig" "det är bara en kille!"

fine, det är bara en kille. det är killen jag valde att ge i princip allt av mitt liv till, jag var påväg att ge honom mitt hjärta, om han inte redan hade det. att gå från någon man älskar så otroligt mycket till att bara sluta prata, det finns inte. jag orkar verkligen inte, inte en enda minut till.
varför skriver jag ens detta? men varför hålla det inne? spelar roll, man mår ju inte bra av nånting mer nu ändå så.