olyckligt olycklig.

jag trodde jag kunde gömma mig bakom alla problem, jag trodde jag kunde slänga allting efter mig och se det som osynligt. men när det blev för mycket hamnade allting framför, som en vägg. som satte stopp. jag försökte sträva efter att lösa det ett efter ett, men det tog stopp, gav mig. fortsatte vidare, med problemen bakom strävandes efter att få mig att slita mig ner till botten.

du, det jag fortsatte må bra för, som alltid givit mig hopp och lycka, gav mig ännu ett problem bakom ryggen, nu vänder jag mig neråt. jag trodde inte alla kunde finna någon som var menad, någon som gav den lyckan. men jag gjorde det, och fortfarande klarar du av att ge den lyckan men samtidigt klarar lyckan av att såra. c.s


everything mean nothing.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0