du var den bästa, en gång.

jag visade att jag brydde mig, men det var tydligen för mycket. jag började om, jag hade hopp, jag blev glad, jag kände mig bra, jag trodde, jag ville, jag var lycklig. allting i onödan, varenda jävla gång. jag skulle inte gräva ner mig, men den här helgen känner jag redan är helt meningslös. hejdå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0